Bänkskuddardagen avslutar skolarbetet
Bänkskuddargillets historia börjar samtidigt som studentexamens historia. Sedan år 1852 krävde inträdet till universitetet en studentexamen, alltså ett provtillfälle där man skulle behärska gymnasiets lärokurs. Proven ordnades vid universitetet i Helsingfors, eftersom det på den tiden inte fanns andra universitet i Finland.
Med bänkskuddargillet avsågs i början ett samkväm eller en fest som firades på restaurang före studentprovet, när det egentliga skolarbetet var över. Det finlandssvenska ordet penkis kommer från finskans penkinpainajaiset, som har använts i början av 1900-talet, men själva firandet inleddes på 1800-talet. De mera formella finlandssvenska benämningarna är bänkskuddargille eller bänkskuddardag. Läs mera på Språkinstitutets sajt.(Länk leder till extern tjänst)
Firandet av penkis i skolan
Bänkskuddardagen börjar i skolan, där abiturienterna går runt i klassrummen. De kan ha kommit överens om att klä sig i maskeraddräkter enligt ett visst tema. Nuförtiden är penkis en uppsluppen fest. Även tidigare brukade man hitta på nidvisor om lärare, nuförtiden kanske man visar en humoristisk abivideo för hela skolan. Ända till 1970-talet betonade abiturienterna sitt vuxenstatus; i somliga skolor drack de kaffe tillsammans med lärarna. I många skolor klädde sig abiturientflickor i nationaldräkt ännu länge efter krigen.
Efter att abiturienterna har åkt på penkistur blir det festdags för gymnasiets andra årskurs: de gamlas dag. I somliga skolor har otåliga ”gamla” burit ut abiturienterna, i andra gett dem en ömsint spark.
Penkisåkningen
Penkiskaramellerna är för många barn och vuxna det viktigaste med penkis. Kastandet av karameller började först på 1950-talet – före det var karameller för dyra för att slängas omkring. Bänkskuddarkörningens tradition är mycket äldre. Abiturienterna i Helsingfors började fira bänkskuddardagen med slädfärder och utflykter till landsbygden på 1800-talet. Efter slädfärden fortsatte firandet på restaurang. Bänkskuddargillet firares i mars, då det ofta var bra slädföre.
Kanske penkisturerna och deras publik också har präglats av livet utanför Helsingfors. Invånarna i abiturienternas skolstad samlades nämligen i stora skaror för att följa dem som skulle till huvudstaden för examen ända till år 1874, då avläggandet av studentexamen flyttades från universitetet till skolorna. Den som avlagt studentexamen stannade ofta i Helsingfors för att studera. Å andra sidan berättas det att helsingforsborna samlades för att följa på hemfärd abiturienter som kommit hit från annan ort.
Efter att bilar blivit vanligare på 1920-talet byttes hästar och slädar först mot personbilar, som då var det finaste tänkbara, till lastbilar på 1930-talet. På dem började man fästa skyltar med upplysning om vilken skola abiturienterna kom från. Senare har man med skyltarna också gjort narr av andra skolor eller studentexamensnämnden, eller tagit ställning till aktuella händelser eller politiska frågor. Tidigare slutade penkisturen på en restaurang eller kvällsbjudning på landet, de senaste årtionden även på abikryssning.
Källor och litteratur:
Arkivet, Svenska Yle: Bänkskuddardag och trafiktrassel med lastbilar(Länk leder till extern tjänst)
Bergman; Anne & Ekrem, Carola: Fest och fritid – fyra studier i finlandssvenska festtraditioner och ungdomsseder. Svenska Litteratursällskapet 1992.
Studentexamens historia(Länk leder till extern tjänst)
Saarikoski, Helena: Kouluajan kivoin päivä: Folkloristinen tutkimus penkinpainajaisperinteestä. Väitöskirja, Helsingin yliopisto. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 617. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, 1994.
