Om öns namn inte syftar på varg, vad syftar det då på? Enligt den skildring av Helsinge socken som Åboprofessorn Pehr Kalm publicerade 1757 har varg i det här sammanhanget betydelsen sjörövare. Vargön var enligt honom en sjörövarö.
De sju holmar, på vilka Sveaborgs fästning nu har anlagts hette tidigare Vargskär, vars etymologi jag nu först kommer att undersöka. Att våra förfäder en gång i tiden ägnat sig åt sjöröveri är allmänt känt åtminstone för dem som ens litet har ögnat igenom våra gamla historieskrivare. Därför fick de namnen Wargur och Wargar, på latin Vargi eller Varegi. Och eftersom de på så sätt fått namn efter sitt rövande, är det även förståeligt att de platser där de hade sitt tillhåll fick namn efter det.
Enligt Kalm har Vargskären, som han kallar Sveaborgsöarna, fått namn efter den fartygsplundring som idkades där. Etymologin får stöd av geografin och händelsehistoriken. Vargön och dess grannöar ligger på en plats som passar för sjöröveri, i korsningen mellan fartygsleder. I det sund som senare fick namnet Gustavssvärd kunde man enkelt stoppa fartyg.
Detsamma gäller i vidare bemärkelse hela den trånga passagen mellan Helsingfors och Tallinn i Finska viken. Beaktansvärt är att det mittemot Vargön på den estniska sidan finns en ö som heter Ulfsö och som tidigare hade det flera århundraden gamla namnet Wolf. I anslutning till den fanns Wolfsund, som var ett mycket centralt sund för sjöfarten, men som dock grundats upp för länge sedan. Både Vargön och Wolfsund var i trafikhänseende idealiska platser för att idka sjöröveri. Det finns alltså på båda stränderna av Finska viken en ö med ett namn som syftar på varg och enligt Kalms tolkning på det sjöröveri som i forna tider idkades i dessa vatten.
Denna näring hade långa traditioner. Den trånga passagen i Finska viken var ett verksamhetsområde för sjörövare redan på medeltiden. Orsaken var inte enbart det smala havsområdet, utan även hansastaden Tallinn och dess livliga fartygstrafik. Sjöröveri omvandlades på 1500-talet till ”laglig” kaparverksamhet som leddes av kronan. Under Narvablockaden (1561–1581), som upprätthölls av Sverige, var Helsingfors bas för kaparflottan. Kaparverksamhet var i praktiken detsamma som sjöröveri – bara med den skillnaden att kaparna hade tillstånd. Helsingfors kan även kallas en kaparstad, vilket också det stöder den etymologi som Kalm lägger fram om att Vargön har fungerat som bas för forntida sjörövare.
Källor
Kalm, Pehr: Historisk och oekonomisk beskrifning öfwer stapale-staden Helsingfors uti Nyland, sednare delen. Åbo. Jacob Merckell 1757.
Kapten Wilhelms Situations charta öfver Helsingfors 1739. Riksarkivet, Stockholm.
