Enligt rådande tolkning kommer namnet Mjölö av strandklippornas ljusa, mjölaktiga färg. Enligt sjökartläggaren Jonas Hahn var Mjölö på 1700-talet det viktigaste riktmärket när man kom från Tallinn till Helsingfors. När man tog kurs från Nargös norra spets mot Helsingfors, höjdes några timmar senare "en lättigenkännlig, hög, skogbevuxen ö med jämn skog och vit stenstrand” vid horisonten. Eirik Hornborg, som har studerat Helsingfors historia, konstaterar träffande: Eftersom Mjölö är en av de yttersta skogbevuxna öarna (-) urskiljs den relativt tidigt från skärgårdens jämna kontur när man seglar mot Helsingfors, och lämpar sig därmed som landmärke. Läs mer om öarnas namn i artikeln Helsingfors maritima namnbestånd som navigeringshjälp.
Man var dock inte utom fara förrän man nådde fram i nivå med Mjölö, eftersom det fanns flera småklippor före ön. En av dessa var kobben Västertokan, och utanför denna ett farligt grunt ställe, Blinda-Tokan. Med namnet Blinda avseddes det osynliga grunda stället under vattenytan. Detta har varit en skeppsbrottsplats i flera århundraden. Många skeppsbrott har drivit vrakgods även till Mjölö. En stormig natt i december 1831 satte exempelvis kapten Christian Peipå från Björkö sin skonare Anna Maria på grund. Skeppet sjönk med last och allt, men männen räddade sig genom att driva på däcksplankor till Krämarö i Sibbo yttre skärgård. Huruvida skeppsbrott vid Mjölö upptäcktes berodde på årstiden. En del av dem som råkade ut för en sjöolycka fick hjälp, andra inte.
Mjölö var länge obebodd och okartlagd. Det finns ingen jordbokskarta över ön, eftersom den varken var bebodd eller odlad. I augusti 1780 gav landshövding Anders de Bruce lantmätaren i Nylands och Tavastehus län C. P. Westermarck i uppdrag att göra en karta över Mjölö. Kartan är ekonomisk och saknar topografiska detaljer. Den saknar alltså den militärt viktiga "tredimensionaliteten", det vill säga höjdkurvor. Kartan beskriver terrängtyperna: var det finns skog, svedjemark, kärr, äng eller klippor som inte lämpar sig för odling samt vilka områden som kan odlas.
Vid den tid då kartan utarbetades bosatte sig fiskare stadigvarande på ön. Det låg ett fisketorp på öns nordöstra del nära den nuvarande båthamnen, och väster om det låg ett annat. En bit sydväst om byggnaderna finns en brunn markerad på kartan. Den var inte livsviktig för sjöfarare, eftersom det fanns en sjö på Skanslandet som låg längre norrut.
Den viktigaste resursen på ön var skogen. Mjölö tillhörde kronan och var därför även en viktig och lätt virkesreserv för Helsingfors, särskilt för den närliggande Sveaborgs fästning under 1700-talets byggnadsperiod. Enligt Westermarcks beskrivning bestod öns trädbestånd huvudsakligen av gran och björk. På ön växer också al, asp och tall. Endast furu lämpade sig för egentlig skeppsbyggnad, men på Sveaborg behövdes även trävirke för annat, såsom lådor, musikinstrument, möbler och prydnadsföremål, varav stora mängder gick till fartygens lösöre.
Man fick inte fälla skog på ön, eftersom den var viktig för navigeringen. Om det inte hade funnits skog, skulle ön ha varit mycket lägre och nästan omöjlig att upptäcka och urskilja från bakgrunden. På öns norra strand kunde man däremot fritt fälla skog, eftersom landskapet där inte hade någon betydelse för sjöfarten. På grund av den obehindrade sydvästliga vinden fanns det mycket vindfällen på ön som användes på Sveaborg. Enligt Westermarck skulle träd som hade fallit bortskaffas så fort som möjligt, eftersom de störde skogens och den övriga växtlighetens tillväxt. Även den skogsbrand som hade ägt rum på södra sidan precis före kartan ritades hade minskat trädbeståndet. Enligt Westermarck hade branden förorsakats av sjöfarare eller fiskare från Sveaborg eller Helsingfors som hade besökt ön. Tack vare en fiskare som bodde stadigvarande på ön kunde branden dock släckas. Han hade en viktig uppgift som skogvaktare.
Enligt Westermarck fanns det totalt 127 tunnland barr- och lövskog på ön. I hektar är detta ungefär hälften så mycket. Enligt Wikipedia är öns areal 76 hektar i dag. Ön är alltså fortfarande mycket skogbevuxen.
Ännu i slutet av 1700-talet var Mjölö ett nybyggarområde närmast staden, som man var i färd med att röja för småskalig odling. Öns södra strand är klippig men annars plan och i princip lämplig för odling. Mitt på ön låg ett granbevuxet kärr med nordostlig-sydvästlig sträckning, som Westermarck ansåg kunde ha omvandlats till odlingsmark genom en stor arbetsinsats. Träsket kunde också ha torrlagts genom dikning och omvandlats till äng. En äng skulle ha möjliggjort boskapsskötsel. På öns norra kant fanns flera tunnland potentiell odlingsmark.
Öster om Mjölö finns Estlotan och andra öar utanför Sibbo som beboddes av ester. Området mellan Mjölö och Pörtö hade goda trafikförbindelser till Estland, särskilt kusten mellan Viinistu och Prangli. De goda förbindelserna var också till nackdel. År 1577 landsteg tatarryttare som anföll Helsingfors över isen från Prangli i Estland först på Mjölö. Läs mer om tatarernas anfall i artikeln Iskrig.
Om angränsande Torra Mjölö (Lilla Miölö, eller Skarp eller Torr-Mjölö) konstaterar Westermarck att den hade brunnit ner flera år tidigare, att endast klippor kvarstod och att inget kunde odlas på ön. Orsaken att öns namn har ändrats är variationerna i dess skogighet. Skarp och Torr syftar på skogslöshet. Enligt Hornborg fanns det en del skog på öns östra sida omkring 1750-talet. Enligt Kalmbergs karta från år 1855 var det granbevuxna kärret mitt på Mjölö ännu oröjt. På 1800-talet togs öarna i militärt bruk, och under följande århundrade hade Mjölö och Torra Mjölö en dyster historia som fångläger. I dag är båda turismöar – dock är verksamheten fortfarande i sin inledningsfas. Det står inte mycket om öarnas tidiga historia på infotavlorna eller webbplatsen.
Även om Mjölö ligger nästan på öppna havet, är den en del av staden. I Helsingfors stadsdelsindelning hör Mjölö, Torra Mjölö och Mjölöknekten till den 53. stadsdelen Utöarna. I Lantmäteriverkets indelning hör de däremot till byn Mjölö.
Källor
Riksarkivet, Helsingfors. Lantmäteristyrelsens arkiv, MHA, Ik. 1 Charta öfver Miölö Krona Holmar Belägne i Helsing Socken Borgo Härad... 11780. En annan version av kartan kan studeras digitalt på Riksarkivets sidor(Länk leder till extern tjänst).
Hornborg, Eirik: Helsingfors stads historia. II delen. Helsingfors stad 1950.(Länk leder till extern tjänst)
