Helsingfors stad slutade i början av 1900-talet i norr vid Tölö tull där landsbygden började. Vid Mannerheimvägen 114 fanns ännu på 1920-talet villa nummer 5 av Grejus villaområde. De första flervåningshusen i Mejlans byggdes i rask takt under åren 1938–1939, och Vargagatan ändrades till Tölötullgatan.
Föregångare inom barnskyddet
På hörntomten mellan Stenbäcksgatan och Topeliusgatan byggde man år 1910 ”Tölö barnhem”. I byggnaden finns fortfarande ett daghem och barnhem. Byggnaden ritades av Signe Lagerborg-Stenius, en av Finlands första kvinnliga arkitekter. Barnhemmet grundades av Finlands äldsta barnskyddsförening, Barnavårdsföreningen som grundades år 1893 av Anna af Schultén. I föreningens verksamhet deltog aktivt även Aurora Karamzin och Sophie Mannerheim som bekymrade sig i synnerhet över den höga dödligheten bland utomäktenskapliga barn.
Läs mer:
Mannerheims barnskyddsförening satte i gång redan på 1920-talet ett projekt för att få till stånd ett nytt barnsjukhus. Sprängningsarbetena inleddes på tomten i slutet av 1930-talet, men på grund av kriget och därpå följande bristtider uppsköts det. Barnets Borg som ritades av Elsi Borg invigdes 21.10.1947. Sjukhuset fungerade i byggnaden till år 2018 då det nya barnsjukhuset blev färdigt alldeles i närheten. Efter det har Barnets Borg stått tomt, och dess öde är öppet. Byggnaden ligger i Tölö men passar i denna artikel eftersom den står sida vid sida med Mejlans sjukhusområde.
Läs mer:
Finlands viktigaste sjukhuskomplex
Mejlans sjukhusområde har byggts i olika etapper och omfattar olika historiska och arkitektoniska skikt. På 1930-talet byggdes Kvinnokliniken, som i tiderna var Europas största förlossningssjukhus, samt Stockholmsgatan 10, som först inhyste Röda Korsets krigssjukhus, senare ett sjukvårdsinstitut och senast en yrkeshögskola.
Barnläkare Zaida Eriksson-Lihr var en pionjär inom vården av allergisjukdomar, och hon grundade i Finland världens första allergisjukhus år 1946. Sjukhuset fungerade i början på Drumsö, senare i Tölö och sedan 1961 i Mejlans.
Lill-Viborg och barnaskarorna
Mejlans byggdes i rask takt efter krigen för att underlätta skut bostadsbrist. Granvägen kallades för Lill-Viborg, eftersom där bodde rikligt av evakuerade från Viborg. Husen hade små bostäder som kunde vara bristfälligt utrustade, till exempel utan vatten eller dusch. Byk torkades under årtionden på klippor som fanns mellan bostadshusen. Förr kryllade det av barn, och de hade pulkabackar i den backiga terrängen samt spännande lekplatser i skogsdungarna. Hummelvikens friluftsbad, Humula, var också en viktig plats för barnen.
Pekka och hans skola(Länk leder till extern tjänst)
