Brunnsparken

Numera känner alla till den stora parken som ligger vid havsstranden i södra Helsingfors, framför allt på grund av pulkbacken och första maj-picknicken. Parken har sina rötter i badkulturen under den första hälften av 1800-talet.

Turistmål

Badliv, intag av hälsovatten och havsbad var på modet i societetskretsar på 1800-talet, även i S:t Petersburg. Revolutionsvågen 1830 och de nya idéerna bekymrade den ryske tsaren, som förbjöd landets överklass att resa till badinrättningarna i Mellaneuropa. Några affärsmän i Helsingfors såg under fabrikören Henrik Borgströms ledning en möjlighet i detta och grundade 1834 ett aktiebolag för att skapa ett badturistmål i området för den nuvarande Brunnsparken.

Hälsovård och nöjesliv

År 1837 inleddes regelbunden ångbåtstrafik mellan S:t Petersburg, Tallinn och Helsingfors. Alla de tre städerna hörde då till det ryska kejsardömet. Rutten var särskilt lockande för rika S:t Petersburgsbor, för vilka Helsingfors erbjöd ett lagom exotiskt men ändå inhemskt resmål, ungefär som Åland för Helsingforsbor i dag.

Badinrättningen i Brunnsparken öppnades 1838. Kärnan i den var Brunnshuset, där man drack hälsovatten enligt läkarordination. Det fanns ingen riktig hälsokälla, utan mineralvattnet kom från kemist Victor Hartwalls fabrik. Vid stranden fanns Havsbadet, där det erbjöds badbehandlingar och man kunde vada i havet i skydd av en badsump. Mellan behandlingarna promenerade man i badparken, som med stor möda hade byggts på de karga strandklipporna. På kvällsprogrammet stod konserter och danstillställningar vid Brunnshuset. Villor där badgästerna kunde inkvarteras byggdes på klipporna i östra Brunnsparken.

Brunnsparken var till en början en stor framgång, och fina herrskap strömmade dit från S:t Petersburg och Baltikum. Redan på 1840–50-talet jagades dock överklassturisterna i väg av koleraepidemierna och Krimkriget, och badgästerna byttes ut mot finländska tjänstemän och borgare. Nya kunder lockades med underhållning, lätt musik och teaternöjen. Parken förföll rejält på grund av badinrättningsbolagets ekonomiska svårigheter, och när arrendetiden gick ut 1886 tog Helsingfors stad området i besittning och sålde villatomterna till nya ägare. Endast två av de ursprungliga villorna i badinrättningsområdet finns kvar: Kalliolinna och Villa Kleineh. Efter att Finland hade blivit självständigt blev området populärt också bland ambassaderna.

Alla stadsbors park

Brunnsparken genomgick en kraftig förnyelse vid sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet och förvandlades till en offentlig landskapspark enligt tidens ideal. Öppna vyer ut mot havet, utsiktsplatser och vidsträckta gräsplaner med fester och evenemang bjöd in medelklassen att trivas. För barnen skapades landets första lekplats. När parkkulturen så småningom blev mer avslappnad blev Brunnsparken en oförglömlig plats för back- och skidåkning för barnen.

Parken har även varit ett slags scen för stadskulturen. Föreningen för levande musik ELMU började på 1970-talet organisera populära folkfester i Brunnsparken, där några av de främsta finländska artisterna uppträdde. Brunnsparken har även varit en viktig plats i förstamajfirandet sedan övergången mellan 1800- och 1900-talet. Numera fylls parken av stadsbornas picknicksällskap och skaror av studerande redan tidigt på första maj.

På den högsta punkten i parken kan stadsborna även observera himlen: här finns nämligen astronomiska föreningen Ursas observatorium på en kulle. Observatoriet öppnades redan 1926, och föreningen ordnar fortfarande evenemang där stadsborna får studera stjärnhimlen och solen.