Ruusuvuoris stil och karriär
Aarno Ruusuvuori (1925–1992) är känd som en av 1960-talets mest ansedda arkitekter i Finland. Ruusuvuori var född i Kuopio, men studerade i Helsingfors och utexaminerades som arkitekt från Tekniska högskolan 1951, och den byrå han grundade hade sin glansperiod vid övergången mellan 1950- och 1960-talet. Ruusuvuori verkade under sin karriär även som professor vid Tekniska högskolan, direktör för Finlands arkitekturmuseum och chefredaktör för tidningen Arkkitehti.
Under sina studier reste han mycket i Norden och Europa. I början av 1960-talet, före sina största projekt, besökte han även USA och Indien. Flera av Ruusuvuoris elever blev senare hans anställda. Ruusuvuoris byrå kallades även ”Ruusus akademi”, eftersom många av de mest kända representanterna för finländsk modern arkitektur passerade genom den.
Ruusuvuoris arbeten är modernt avskalade. De kan även anses representera den brutalistiska stilen. Ruusuvuori använde sig gärna av obehandlad betong, som vid genomtänkt placering framhävde det naturliga ljuset. I de arbeten som Ruusuvuoris arkitektbyrå utförde var även små detaljer, såsom dörrkarmar eller uttag, föremål för yttersta omsorg och planmässighet.
Modernisering av stadshuset
År 1960 utsågs Ruusuvuori att genomföra en modernisering av Helsingfors stadshus och det omgivande kvarteret. I stadshuset, som C. L. Engel ursprungligen ritade som Societetshuset, gjordes ändringsarbeten ända fram till 1988. Moderniseringsarbetet var omfattande: en stor del av stadshusets insida revs, och Ruusuvuori började från noll vid planeringen av till exempel entréhallen. Moderniseringsarbetet kan ses som ett allkonstverk inom arkitektur: utöver de stora lokalerna förnyades även inredningen i hela huset. Samma planeringsfilosofi gällde även för små detaljer: de egenskaper som är kännetecknande för modernistisk och jämlik arkitektur kommer i stadshuset till synes i till exempel det att man vid planeringen av toaletterna och städskrubbarna har använt samma material och samma förfinade formspråk som i representationslokalerna.
I Ruusuvuoris händer blev stadshuset en rejäl, rätlinjig, elegant och modern byggnad som känner sin historia. Det nya och det gamla förenas på ett unikt sätt i byggnaden. Inuti stadshusets empirefasad döljer sig ett betydande verk inom finländsk modernistisk arkitektur. Den dyra och hårda moderniseringen, som blev klar 1970, tilltalade dock inte alla. Saneringen av stadshuset ledde till en omfattande samhällsdebatt om byggnadsskyddets betydelse och byggnaders historiska värde.
År 1998, när Ruusuvuori redan var död, renoverades stadshuset igen. ”Maskinbyggnaden”, som på sin tid representerade det senaste modet, var tekniskt föråldrad och motsvarade inte längre de nya krav som verksamheten ställde. Då var Ruusuvuoris 1960-talsarkitektur i sin tur föremål för skydd och konservering.
Andra betydande arbeten
Till Ruusuvuoris betydande arbeten hör förutom saneringen av Helsingfors stadshus till exempel kyrkorna i Hyvinge och Hagalund, Kasbergets folkskola, Weilin & Göös boktryckeri i Hagalund, det vill säga det nuvarande WeeGee-huset, och saneringen av Gloets ämbetshus. En skarpsynt förbipasserande kan i Helsingfors även upptäcka bostads- och kontorshus som Ruusuvuori har ritat och som smälter in i stadslandskapet. Ett av topparkitektens huvudarbeten finns i östra Helsingfors. Det ligger omgivet av tallar och en aning dolt från blickar: lågstadieskolan Roihuvuoren ala-aste, som är byggd i betong och ursprungligen inhyste en folkskola. Skolan hade blivit i dåligt skick och hotades ännu på 2010-talet av rivning innan en ansenlig totalrenovering gjordes.
Några av Ruusuvuoris största projekt genomfördes aldrig. Under sin karriär vann han till exempel tävlingarna gällande restaurering av stadsdelen Hervanta i Tammerfors och Finlands nationalmuseum, men när allt kom omkring förverkligades ingen av de omfattande planerna. Man kan även stöta på Ruusuvuoris arbeten utomlands, från Schweiz till Etiopien.
Läs även
Källor
Aarno Ruusuvuori: Structure is the Key to Beauty – Järjestys on kauneuden avain. Suomen rakennustaiteen museo 1992.
Aulikki Korhonen: Kaupungintalo, Aarno Ruusuvuori ja modernin aika. Teoksessa Kaupungin Leijona-sydän 1998.
Tuomi, Timo: Ruusuvuori, Aarno. Kansallisbiografia-verkkojulkaisu. Studia Biographica 4. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, 1997