Minnesplatser över året 1918: Tallbacken och Djurgården

Tallbacken

Minnesmärket Crescendo på Djurgården över 1918 års medborgarkrig

Tallbacken var ända sedan 1800-talet en traditionell samlingsplats för helsingforsarnas arbetarorganisationer. Där samlades man för fester, möten och demonstrationer. Under månaderna för inbördeskriget blev den traditionsrika och värdefulla Tallbacken en begravningsplats för döda röda hjältar.

De första röda som stupat i inbördeskriget begravdes på Tallbacken 17.2. Under hela kriget begravdes 146 röda på platsen. Man strävade efter att också begrava de helsingforsiska rödgardister som stupat på andra håll i Finland på Tallbacken i Helsingfors. Begravningarna av rödgardisternas döda hjältar var betydelsefulla evenemang. Vid samma tider började man såväl på de rödas sida som på de vitas att begrava de stupade i gemensamma hjältegravar. Till rödgardisternas begravningar hörde begravningsföljen, militära kistbärare och hedersvakter, fackföreningsflaggor, tal av politiska ledare och uppläsning av dikter samt musik.

Efter att tyskarna ockuperat Helsingfors under 12–13:e april skiftade makten i Helsingfors och tyskarna samt de vita placerade sig i stadens ledning. Detta förde också för de rödas begravningsseder med sig en förändring. Enligt de vitas tolkning hade Tallbackens begravningsplats grundats mot kyrkolagen och därför ansåg Helsingfors stadsfullmäktige att man på platsen inte kunde grunda en begravningsplats. I maj 1918 beviljade stadsfullmäktige medel för att gräva upp och förflytta de kroppar som begravts på Tallbacken. Förflyttningen motiverades förutom med begravningsplatsens olaglighet också med hälsoorsaker.

Under sommaren 1918 grävde man upp de avlidna röda hjältarna som begravts på Tallbacken och de begravdes på nytt i en gruppgrav på Malms begravningsplats i kvarter 22 rad 11. Man reste ett monument över de röda som dött i kriget på Malms begravningsplats år 1943. Upplyftandet av de avlidna ur deras grav på Tallbacken och begravningen av dem på sommaren 1918 genomfördes av röda fångar.

År 1970 restes de rödas nationella monument över medborgarkriget Crescendo på Djurgården nära den före detta hjältebegravningsplatsen för de röda.

Djurgården

Monument över offren för medborgarkriget 1918: Crescendo

De rödas nationella monument över inbördeskriget restes år 1970 på Djurgårdens område i hörnet av Nordenskiöldsgatan och Stadionvägen. I och med att det politiska klimatet efter vinter- och fortsättningskriget förändrades blev sättet att minnas 1918 års händelser så småningom mer mångsidigt.

Före det här hade den offentliga hågkomsten av inbördeskriget på ett drastiskt sätt inskränkt sig till den vinnande sidans monument och dess sätt att förhålla sig till minnet. För de förlorande röda var det offentliga sörjandet och minnet på många orter något som var svårt, och till en del underkastat den vinnande sidans kontroll

År 1965 startade projektet för uppresandet av ett nationellt monument för de röda genom Entiset Punakaartilaiset ry:s (Före Detta Rödgardister) aktivitet. När monumentet planerades fanns det i luften inre oenigheter inom arbetarrörelsen och -partierna om huruvida man med monumentet ville komma ihåg kriget eller arbetarrörelsens uppgång i Finland. När man som det centrala i monumentet i stället för kriget lyfte fram krigets offer, fick man hela arbetarrörelsen att vara med om att föra fram monumentet. Ekonomiskt stöd för att uppresa monumentet fick man från talrika organisationer, institutioner och samfund och från staten, riksdagen, Helsingfors stad samt från 40 andra städer och kommuner. Man valde genom en monumenttävling skulptören Taisto Martiskainen till att utföra monumentet.

Monumentet över 1918 års medborgarkrigs offer är Finlands största monument över inbördeskriget. Formen som är gjuten i brons, väger 5500 kg och står på en granitsockel, symboliserar en fladdrande röd flagga. Ur flaggans veck kommer människogestalter fram. På baksidan av monumentet finns diktstrofer av Maiju Lassila, Elmer Diktonius och Elvi Sinervo, ett utdrag ur Internationalen samt en text: ”Kun kaikki tiet päättyvät täytyy ajatella” (När alla vägar slutar måste man tänka). På framsidan av granitplattan har fästs en bronsplatta, där det finns en text: “Punaisten puolella taistelleiden, kaatuneiden ja vankileireillä tuhoutuneiden naisten ja miesten muistolle.” (Till minnet av de män och kvinnor som stred på de rödas sida, stupade och omkom i fångläger).

Taisto Martiskainen ville med sitt monument beskriva det dramatiska folkupproret och det stora lidande som följde av det, men också den kraft som för oss framåt utan bitterhet. Monumentet är känt också under namnet Crescendo, som kommer från en musikterm på italienska språket och betyder ”att höja sig, att bli starkare”.

Monumentet avtäcktes 30.8.1970 och tillställningen firades i en försonlig anda. På avtäckningstillställningen hördes tal, körsång samt diktuppläsning. På plats fanns tusentals före detta rödgardister.

Monumentet över 1918 års medborgarkrig placerades i Djurgården, på ett ställe som ligger nära den traditionella samlingsplatsen för helsingforsarnas arbetarorganisationer, Tallbacken. Arbetarna hade ända sedan 1800-talet haft för vana att mötas på Tallbacken för fester, möten och demonstrationer. Under inbördeskrigets månader blev den traditionsrika och värdefulla Tallbacken till en begravningsplats för de avlidna röda hjältarna.

Källor

Lindgren, Liisa: Monumentum. Muistomerkkien aatteita ja aikaa. Karisto 2000.

Nieminen, Jarmo (toim.): Helsinki ensimmäisessä maailmansodassa. Gummerus 2015.

Kolbe, Laura & Nyström, Samu: Helsinki 1918. Pääkaupunki ja sota. Minerva Kustannus 2008.

Pehkonen, Marja: Hauraita muistoja Helsingin hautausmailta. Helsingin kaupunginmuseo (Narinkka-sarja) 2008.

Peltonen, Ulla-Maija: Muistin paikat. Vuoden 1918 sisällissodan muistamisesta ja unohtamisesta. SKS: Helsinki 2003.

Helsingfors konstmuseum HAMs sidor som presenterar offentliga skulpturer i Helsingfors

Työväenmuseo Werstaan sisällissodan punaisen puolen muistomerkkejä esittelevä sivusto: http://www.tyovaenliike.fi/muistomerkit/punakaartilaisten-valtakunnallinen-muistomerkki/(Länk leder till extern tjänst)

https://www.tiedonantaja.fi/artikkelit/m-ntym-ki-t-rke-muistinpaikka(Länk leder till extern tjänst)